Kort historik och lite fakta och kuriosa om gärdesgårdar
Gärdesgård (första ”d”-et är stumt) eller även gärsgård eller gärdsgård är en typ av traditionell hägnad som kan variera kraftigt i utseende och konstruktion mellan olika trakter. Gemensamt är dock att den ursprungligen var helt gjord av naturmaterial, i norra barrskogsbältet företrädesvis av en och gran. Gärdesgårdar av trä används i Norden, Estland, i delar av Ryssland och USA och en del andra områden med god tillgång till lämpligt material. Stengärdesgårdar är vanliga där det finns tillräckligt ur åkrar avlägsnade stenar eller råder brist på trä./Wikipedia
Det finns olika typer av gärdesgårdar:
Flätverksgärdesgårdar
De äldsta gärdesgårdarna var s.k. flätverksgärdesgårdar eller fläteshägnader som började tas i bruk under järnåldern. Dessa hade enkla stolpar, med ca 0,5 meters avstånd. Flätgärdesgårdarna fanns kvar under hela medeltiden i städerna.
Hankgärdesgårdar
På den nordiska landsbygden övergick man under perioden 1000–1300 successivt till den även för nutida människor utseendemässigt bekanta hankgärdesgården. De äldsta kända arkeologiska fynden av hankgärdesgårdar i Sverige har gjorts i Leksand, där man hittat rester av sådana från 1000-talet. Avståndet mellan störparen i en hankgärdesgård var under medeltiden 0,3–0,4 m men ökade senare till 1–1,5 m vilket var ungefärligt standardmått under 1700-talet. Vilket avstånd som används beror också på lokala traditioner eller vad gärdesgårdarna skall användas till. På Gotland är det vanligt med omkring 0,6 m
Skiftesverksgärdesgårdar
Då man behövt särskilt stabila gärdesgårdar, exempelvis för att hindra svin att ta sig in på gärdena, har man använt gärdesgårdar av skiftesverk.
Stengärdesgårdar
I vissa trakter där man haft brist på virke har istället stengärdesgårdar använts. För dessa användes ofta röjningssten från åkrarna.
Amerikanska gärdesgårdar
Vid gärdesgårdar av amerikansk typ, split-rail fence, utgjordes gärdslena av kluvna stammar av rötbeständiga lövträd, till exempel amerikansk kastanj eller falsk akacia. Gärdslena lades på en stenfot eller direkt mot marken och staplades ändvis mot varandra som timmerknutar, vilket gav gärdesgården ett zickzackformat utseende. Ibland stöddes hörnen av störar eller stöttor.
Historik
I Leksand i Dalarna har man hittat rester av gärdesgårdar från 1000-talet, vilket enligt Wikipedia, är det äldsta arkeologiska fyndet av gärdesgård. I begynnelsen använde man gärdesgårdarna för att stänga UTE djuren från slåtterängar och sädesodlingar. Men i slutet av 1800-talet övergick det till att stänga IN betesdjuren istället för att stänga ute dem
Det vanligaste materialet i gärdesgårdsstaket är gran följt av en. Från början band man gärdesgårdarna av hank av gran, men efter hand övergick man mer till vidjor av gran. Under vissa perioder använda man också det mer ”moderna” materialet ståltråd.
Källor: Gärsgår´n i vårt landskap (bok), Wikipedia mm